Insektsangrepp och sjukdomar
Klematisbladstekel
Det är oftast Atrageneklematis som angrips. Stekelns larver kan på kort tid kaläta en klematis. Oftast blir bara bladskaft och bladnerver kvar.
Insekten lägger sina ägg i plantans rankor och bladskaft, framför allt i årsskotten. Det bildas upphöjningar i vävnaden på årsskotten, så att de ser knottriga ut.
Klipp på försommaren bort alla skott som har upphöjningar och kläm ihjäl larverna.
Bladlöss
Bladlöss kan vara gröna eller svarta, med vingar eller vinglösa och förökar sig mycket fort. De sitter ofta ihop i grupper på stjälkar, knoppar och på undersidan av blad. Lössen utsöndrar en söt vätska, honungsdagg, från bakkroppen. En del myrarter bl.a. uppskattar detta. Myrorna mjölkar lössen på honungsdagg och lössen får i gengäld beskydd mot rovinsekter, av myrorna.
Bladlusangreppen sitter ofta i toppen på plantan, så man kan klippa bort den och kasta. Man kan också spola växten med kallt vatten, så att lössen faller till marken. Förutsättningen då är att det finns små naturliga fiender på marken som kan äta upp lössen. Man kan också använda såplösning (0,5 dl såpa + några droppar T-Röd till 1 liter vatten) som kväver djuren. (Maj-Lis Pettersson/Ingrid Åkesson,”Trädgårdens växtskydd”, Natur&Kultur 2011) Se då bara till att vätskan täcker ordentligt och spruta inte i solsken. Behandlingen måste upprepas. Om inget av detta fungerar kan man använda bekämpningsmedel.
Tvestjärtar
Tvestjärtar äter främst på kronblad, men även knoppar och blad. Blomman ser trasig ut och knoppar kan dö. Insekten gömmer sig under dagen och kan bekämpas, genom att man gör fällor av wellpapp och bamburör, som man sticker ner i marken runtom växten och sedan vittjar dagligen.
Vissnesjuka
Det här är en svampsjukdom, som har varit känd i över hundra år. Svampen, Phoma clematidina, angriper mestadels sorter ur den Tidiga Storblommiga Gruppen. En av föräldrarna till många av de tidiga storblommiga sorterna, Clematis lanuginosa, är mycket mottaglig för vissnesjuka, och har fört vidare dessa dåliga gener till nyare sorter. Svampen går från ett blad in till bladfästet, som svartnar och gör att allt ovanför dör. Plantan börjar vissna med början från toppen och nedåt. Klipper man av rankan under det angripna stället, kan den ofta komma tillbaka om den bara sköts om.
Om plantan börjar vissna nedifrån och upp (bladen gulnar och blir sedan bruna), beror det oftast på för lite vatten.
Om en nyplanterad klematis börjar sloka, kan det bero på obalans i tillväxten. Plantans rötter klarar inte av att försörja en stor bladmassa, speciellt om det är mycket varmt och torrt. Då bör man klippa ner plantan, så att den får starta på nytt.
Mjöldagg
Svampar som ger mjölig beläggning på blad, blomknoppar, kronblad och unga skott. Svampen trivs när det är soligt, torrt och gärna blåsigt. Försommartorka och starka temperaturväxlingar gynnar uppkomsten. Mjöldaggs-svamparna är i allmänhet specialiserade. En och samma art angriper vanligtvis bara växter inom samma släkte eller familj.
För att motverka svampen bör man se till att växterna inte lider brist på vatten. Vid symptom plockar man bort angripna blad så fort som möjligt. Överdriv inte kvävegödsling. Tillför gärna kalium.
Om man fått angrepp kan man prova att spruta med bikarbonat (1-1,5 tsk bikarbonat + 1-2 tsk rapsolja till 1 liter vatten). Upprepa behandlingen flera gånger med cirka en veckas mellanrum. (Maj-Lis Pettersson/Ingrid Åkesson,”Trädgårdens växtskydd”, Natur&Kultur 2011)